Home / Svenska / Ett stycke jord, David Gaunt i historiens spår

 

Det var för över ett år sedan som den politiskt aktive kurden Berzan Boti i Sveriges riksdag formellt och högtidligt lämnade över marken och huset som han ärvt av sin far till Seyfo Center. Han förklarade att han inte stod ut med att äga hus och mark som han vet stulits av assyrierna under tiden för Seyfo. En viktig symbolhandling som gav eko. Sabri Atman mottog ägarbevisen för centrets räkning men kan, som läget är nu, inte själv trampa på marken.
För assyrier världen över var denna handling både anmärkningsvärd och välkommen, ett av flera genombrott för erkännandet av seyfo det senaste året. Seyfocenter och i synnerhet Sabri Atman har varit inblandad i det mesta.

David Gaunt förklarar att byn bokstavligt talat ligger vid vägs ände. Från Siirt, där Berzan Boti bor numera, tar det över en timme med bil att ta sig Tilla (kulle på assyriska). Vägen dit är numera asfalterad men det beror inte på någon välvilja, utan för att militären vill slippa PKK-minor. Området är traditionellt PKK-territorium och har varit starkt ansatt av kriget som pågick på 90-talet och även sporadiskt efteråt. Det mesta i Tilla förstördes. Byn består numera av cirka 10 hushåll centralt, flankerade av några till strödda utanför.

– Jag tror inte att det är något kul ställa att bo på, menar David Gaunt, men det var intressant att få komma dit. Vi vet inte exakt när byn blev kurdisk, men många av byborna är ättlingar till kaldeiska assyrier som bodde där, bland annat en speciell familj hade konverterat alldeles nyligen.

Berzan Botis hus, det som nu ägs av Seyfocenter, var ett av dem som blev återbyggt. Ett slags byhövdingehus, med många rum, där människor normalt samlas.

David Gaunt är numera den mest kände aktive seyfoforskaren. Han gjorde sitt stopp vid Tilla på väg till en konferens i Sirnak och Silopi i maj i år. På flygplatsen i Diyarbakir möttes han upp av Berzan Boti som skjutsade honom till Siirt och vidare till byn.

– Jag vet att Sabri inte kan åka dit och jag tyckte att han skulle få något som bevis på att marken har blivit skänkt. Så jag gick runt med Berzan och vi tog lite jord här och en sten där. Det är väldigt konkret och mycket mer än bara lite papper. Lite från marken, odlingarna, husen etc. Jag visste att det skulle glädja Sabri mycket eftersom handlingen är en bekräftelse och en fördjupning av det inträffade.

David Gaunts handling tyder på både sympati och engagemang. Han menar att det är svårt att undgå att bli engagerad i frågan.

-Jag vill alltid se på vad som hänt i historien. Jag kunde nu i Siirt gå på de vägar där deportationerna gått. Jag fick se platsen där en kurdisk aga smugglade ut den kaldéeiske biskopen Aday Sher. Det bekräftar historien och man får en känsla av vad som hände.
David Gaunt får historien bekräftad för sig när han ständigt stöter på människor i de här områdena som verkar kurdiska, men egentligen har assyriska rötter.
– Jag kan inte säga hur många det är, men jag träffar på dem hela tiden. Det handlar inte bara om bekräftelse, utan ger mig också nya idéer.

Och Sabri Atman, Seyfocenters grundare och aktive föreläsare och lobbyist fick ett stycke jord i ett paket. Och det rörde honom till tårar.

David Gaunt:
Aday Sher. Var i Europa en känd vetenskapsman och lingvist som skrev flerbandverk om Siirts historia och hade ett stort bibliotek hemma.

Han var uppenbarligen populär och hade flera kurdiska agor som vänner. När massakern kom till Siirt i juni 1915 dirigerades den av general Halil bey som var sur över att ha blivit besegrad av ryska och assyriska trupper och ville ställa till en massaker i siirt. Då försökte en av agorna att smuggla ut biskopen genom tunneln. De klädde honom i kurdiska kläder och red ganska långt bort över bergen till yezidisk kurdisk by. Där kunde biskopen gömma sig i en vecka eller så innan soldaterna hittade honom och mördade honom. Byns aga blev också avrättad.

 Ninos lebe’d’aryo 

 

Recent posts in Svenska